måndag 19 oktober 2009

A beautiful lie

Varför blir det så att man i pressade situationer ofta drar en liten lögn? De kan vara ganska oskyldiga lögner och man ångrar sig ofta precis efter man sagt det, men ändå så gör man likadant nästa gång man hamnar i samma situation?
Till exempel när man sitter på en jobbintervju och de frågar om man har tidigare erfarenhet av att jobba i klädaffär och man börjar berätta om "sin mosters vintagebutik" som man brukade hjälpa till i... Det blir väl lätt så att man spinner vidare på lögnen eftersom man ser hur nöjd arbetsgivaren är med svaret. Ja, det kanske till och med blir så att det är det enda man pratar om, en lögn.
Ja, men vad gör man. Hade du varit arbetslös i London så hade du gjort precis som jag denna eftermiddag.

Elin



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar